Eurobike - Var é brudarna?

Annons

Foto: Henrik van Ingelandt

Mitt cykelliv har bara ett par år på nacken och det var med barnslig förtjusning jag åkte till Eurobike-mässan för första gången. Hur mycket vill-ha och hur mycket aldrig-i-livet skulle sortimenten kunna visa upp? Vem och vilka skulle jag träffa? Förväntningarna var enorma.

Här kommer den, min Eurobike-debut.

31 augusti 2007
06.15 Vaknar på ett hotellrum i Zürich och resan som började i Stockholm kvällen innan kan med grusiga ögon fortsätta mot Friedrichshafen.
08.25 Sitter fortfarande i hyrbilen och börjar bli smått yr i mössan. Jag kan inte minnas vilket år det kan ha varit som jag senast var vaken i över 2 timmar utan att äta frukost.
9.38 Bilen är parkerad och jag pallar ett äpple i en trädgård strax före ingången...
9.45 ...och kliver äntligen in genom de stora magiska portarna. En otydlig doftblandning av kolfiber, kevlar, testosteron och pommes frites slår emot mig. Stället är gigantiskt och alla dessa ting, intryck och människor överväldigar mig direkt. Glömd är den sunkiga känslan av att varken ha sovit eller ätit tillräckligt.
9.52 Ögonen har bara någon milimeter kvar innan de ploppar ur sina hålor. Hur ska jag någonsin kunna ta in allt i denna enorma och konstiga tårtbuffé? Här samsas allt från skönheter till de mest vulgära innovationer man kan tänka sig i cykelväg. Jag är pytteliten.
10.12 En kaffe och ostmacka ger lite balans i tillvaron. Toabesöket går lika fort och smidigt som under en hockeymatch i Globen. Var är brudarna, kan man undra?
10.35 ...Jo, lite brudar finns det allt. Ett skott direkt från höften gissar på 1 tjej på 10 killar. Ska detta också visa sig i sortimentet?
10.47 ...ja, ungefär. Nu är det ju mycket i cykelväg som är unisex, men flera stora märken har gjort en ordentlig ansträngning för att bredda marknaden med feminina inslag. De har alla jobbat lite extra i klädfrågan. Men fantasin tryter. Det är idel rosa och ljusblå färger med blommiga mönster som är tänkta att locka oss cyclosessor.

11.04 Jag når Scotts sektion och här väntar inget annat än varannan damernas. Contessasortimentet i både kläder och cyklar är minst sagt gigantiskt. Jag banar mig vidare genom olika tillverkare och det finns mycket att skriva på årets önskelista till jul. Det här kanske är tjejernas år i alla fall....?

11.53... eller kanske inte. Montern har också en levande modell men jag nöjer mig med att föreviga affischen. På något sätt är hela idéen och situationen så osmakligt omodern att det nästan blir ironiskt. Det finns annat att ägna energi åt.

12.14 Orbea till exempel. Skillnaden mellan deras Orca och Diva är enbart geometrisk. Färgerna är de samma för både dam och herr och nytt är en Diva i stl 46 med mindre hjul.

12.48 Sidis racerpuppor ser riktigt snabba ut.

13.54 Tänk att man skulle möta så många man känner och känner igen här. Trots att man egentligen inte känner så många.
14.00 Modeshow. Ett färgglatt spektakel tar vid och det finns i stort sett inget som tyder på att killarna och tjejerna på scenen har något med cykling att göra. Tvärtom. De är graciösa och smidiga, killarna har lurviga ben och det klickar inte om skorna. Men det är både rockigt och underhållande.
14.52 Såg jag inte någon med ett äpple här?
14.55 Jag har ont i fötterna.
15.03 Var det Conti-montern som bjöd på äpplen?
15.20 Fan vad mycket folk det är.
15.21 Jag får ingen luft.
15.22 Där går ett äpple med en person! Var fick han det ifrån?
15.23 Usch, vilket fult styre.
15.24 Går förbi en spegel och ser ett troll med rufsigt hår och stora pupiller. Är det jag?
15.25 Jag hatar den där dialekten.
15.27 Nöden har ingen lag (bild 15) och snart är jag snäll igen.

Under ett fettdrypande mumsande summerar jag mina tankar. Det är roligt att tjejer tar och får en egen plats i cykelvärlden, men samtidigt kan jag inte undgå att känna en viss besvikelse. Övervägande delen av prylarna är fina var för sig, men helheten blir till fjortisfnitter, förgätmigej och hubba-bubba. En italiensk tjejracer är så slopad att den ser ut som en traditionell damcykel och flera av värstingramarna saknas ännu i tjejgeometri. Allt är mycket gulligt och säkert ohyggligt provocerande att få tjejdäng av men jag önskar ändå att damprodukterna hade lite mer funktion än att bara se sockersöta ut. Varför ska t ex inte jag ha lika mycket utrymme i cykeltröjan som alla andra som inte har fri tillgång till servicebil? Jag behöver väl också 2-3 fickor för pump, extraslang, mobiltelefon, ett par energikakor och nycklarna hem? Osäkert är också om jag måste försöka lukta hallon på alla hårda träningspass? Nä, som tjej nöjer jag mig om tillverkarna bara syr om de redan befintliga, funktionella och snygga cykeltröjorna efter våra figurer, så att höfter får plats utan att man får en säck runt magen. Lull-lullet runt omkring är överflödigt.

16.08 Nu orkar jag inte mer men jag längtar redan tillbaka till nästa år. På kvällen landar jag åter i min hotellsäng i Zürich. Grymma cykelramar passerar revy när jag sluter ögonen. Och sover gott.

Skriven: 2007-09-03 Visad: 3043 ggr Skriv ut