Så här såg det ut i Nishikis monter på mässan. Det är en designstudie som visar på hur en "vardagscykel" skulle kunna se ut.

Stilikonen Anders Adamsson utnämnde den till mässans snyggaste cykel, något som givetvis gjorde upphovsmannen Fredrik Rudenstam glad.

Nu är det, om man ska vara petig, inte en riktig cykel (än) men stilig är den. Jag mailade Fredrik och bad honom berätta lite mer om sig själv och mer om cykeln.Fredrik hade rätt mycket att säga och jag tyckte att det mesta var vettigt så jag tänkte bjuda er på allt. Men jag delar upp det lite. Här kommer första delen.

Håll till godo!

Att jag skulle göra en cykel som ex-jobb var för mig ett drömjobb, och jag är väldigt tacksam att Linus Lindgren på Unicykel (Nishiki) nappade på min idé att göra ett koncept tillsammans. Med ett förflutet som tävlingscyklist på både landsväg och mtb, samt många års jobbande som mekaniker både i butik och på landslagsuppdrag, har jag byggt upp en passion till cyklar. Något som var bra att ha under ett så långt projekt som detta. Samtidigt som det fanns en rädsla över att göra något som var altför konservativt.

Inte så konservativ

Konceptet hade ambitionen att hjälpa Nishiki att definiera sitt framtida formspråk både vad det gäller form och grafik. Samtidigt som jag ville väcka en debatt i industrin om dess uppdelning mellan ramtillverkare (cykelmärke) och komponenttillverkare.

Alla strävar efter att definiera sitt eget formspråk och identitet, vilket ofta ser mycket bra ut var för sig. Men i mixen som cykeln faktiskt är, har ursprungstanken om vad cykeln skulle vara ofta gått förlorad, med ett ganska schizofrent helhetsutryck som resultat. Genom att ta med tekniska lösningar, komponentval och grafisk design tidigt i designprocessen, fick jag lättare kontroll över cykelns helhetsutryck.

Fortsättning följer. Under tiden kan ni titta på större och fler bilder här:

http://www.standarddesign.se
http://www.coroflot.com/Rudenstam