I förra veckan trillade det in några pressreleaser från Bianchi. De sponsrar det italienska Flaminia-teamet med sin nya toppmodell 928 SL IASP.

Egentligen är jag inte så kluven utan vet precis vad jag tycker.

Jag tycker att cykeln ser riktigt vass ut. Den har ett formspråk som är mer vågat vad gäller utformning av rör och fogar och den klassiska celestefärgen i kombination med svart botten, röda detaljer och vita loggor gör att den ser sjukt snabb ut redan i fotostudion. Alltså en toppbetyg till Bianchi som lyckats förvalta sitt racingarv på ett bra sätt.

Titta på den snygga lösningen där sadelrör, överrör och sadelstag möts. Biffigt!

Ok, so far so godd.

Men. Och det är ett stor men. Den stora stjärnan i Flaminiastallet är ingen mindre än den nyss från dopingavstängning återkomna Riccardo Riccò. Ni vet killen som dansade en sommar. Upp för Pyrenéer och alper i stor stil. Som ställde av världscyklister till höger och vänster. Och som givetvis var sönderdopad upp till örsnibbarma.

Ni vet killen vars flickvän, Vania Rossi, testade postitivt för CERA under de italienska mästerskapen i cykelcross. Något som skedde för någon vecka sedan.

Ni vet, den killen.

Och vad jag tycker om Riccardo Riccò det är jag inte heller osäker på.

Men just kombinationen. Jag kan konstatera att jag inte tycker SÅ mycket om Bianchi att jag kommer att börja gilla Riccò. Frågan är om jag tycker så illa om Riccò att Bianchi börjar dala på min interna tycka-om-skala. Den frågan tycker jag att Bianchi också ska ställa sig.