Prata med mig!

Ok, jag har skrivit den här bloggen i nästan 2,5 år nu. Det är fantastiskt kul att det är så många som läser och jag blir väldigt glad när jag träffar på läsare som gillar det jag skriver.

På senare tid har jag, som ni kanske märkt, ökat takten rätt mycket och också breddat lite i vad jag skriver om. Nu heter ju bloggen egentligen "Prylkoll" men jag gillar ju allt som har med cykelsporten att göra så nu skriver jag om vad jag vill. Hoppas ni tycker att det är ok.

Det är min blogg, då kan jag väl få lägga in bilder på mig själv!

Nu tänkte jag be er om hjälp för att bli bättre och mer relevant. Vad vill ni läsa om, vad undrar ni över, vad vill ni absolut inte se här. Vad kan jag göra för att bli bättre? Berätta för mig!

Den här gången vill jag inte att ni skriver det i kommentarsfältet utan istället mailar mig era önskemål eller frågor. Så snälla maila argt eller glatt eller vad ni nu vill till daniel@kadens.se

Något ur arkiven

Det här inlägget skrev jag inför årets Tour de France, men lyckades skriva in fel datum. Något som gjorde att det aldrig publicerats som senaste inlägg utan istället gömt sig i arkivet. Nu hittade jag det av en slump och tänkte att jag kunde dela med mig av det nu istället...

Så var det då dags för årets stora spektakel. Tour de Fraance drar igång med ett 15,5 km långt tempolopp imorgon och sedan är det tre veckors stor underhållning som följer. Härligt!

Härligt också alla de produktnyheter vi kan vänta oss. Allt fler tillverkare väljer touren som plattform när det är dags att smyga ut nya produkter. Håll ögonen öppna. Eller titta in här då och då.

Något som är mindre härligt är den här fruktansvärt fjantiga produkten.

 Audiobike består alltså av ett par högtalare som man fäster i styrändarna samt en liten hållare där du kan lägga din MP3-spelare. Lysande.Eller inte.

Linkans nya leksak

Johan Lindgren kommenterade ju härom dagen mitt inlägg om annat än cykelprylar. Då handlade det om en ny kaffemaskin som han köpt och var glad över.

Kaffe i all ära, men jag måste erkänna att jag är mer avis på en annan av Johans nya leksaker...

Nu när vi har en riktig velodrom här hemma i Sverige så måste vi ju skaffa ordentliga åkdon. Johan har försett sig med ett riktigt monster. Det är Cervélos bananpassade variant av P3C, T3. Här utrustad med sjukt snygga Dura Ace track-vevar, PRO-styre och hjul byggda på Dura Ace-nav och Corimafälgar (tror jag).

Otroligt cool hoj Johan. Grattis!

Stål, snabbt och gammalt...

Har snubblat över den här Bici Cronos Flickr-konto massor av gånger och upphör inte att förvånas över hur sjukt mycket coola grejer som cykelindustrin lyckats producera genom åren.

Som sagt. Allt finns hor Bici Crono. Det kanske till och med är så att du läser det här?

Filmfredag!

Fortsätter att bjuda på inspiration så här på en fredag. Det kanske kan bli till en tradition.

Henke ser lite butter ut efter att ha fått stryk med en däcksbredd efter att ha cyklat lite drygt 30 mil på vårkanten.

Den här gången är det ett helt gäng filmer från Cervelo Test Team. Vi får följa med cyklisterna hela vägen från vårklassikerna till touren och allt är väldigt välfilmat, snyggt klippt och i hög kvalitet. Otroligt sevärt och fungerar mycket bra som tidsfördriv på det där trainerpasset som du längtar efter!

Filmerna finns på www.bartape.net. Mycket nöje!

Mässkoll: Nishiki koncepthoj del 2

Missade ni del 1 så börja här: Nishikis koncepthoj

Jag låter Cykelns skapare fortsätta berätta om konceptet:

Nishiki Urban Commute Concept är en konceptcykel designad och komponerad för att uttrycka en estetisk och funktionell helhet. Och användas för innerstaden pendling av cyklister som vill ha ut det mesta av cykelupplevelsen.

Med ett litium-jon batteri som driver en, automatisk steglös växelöverföring som regleras med hjälp av data från cyklistens effekt, kadens och hastighet. Vilket hjälper cyklisten att få ut så mycket som möjligt från varje pedalvarv. Det går även att justera referenskadens under tiden man cyklar.

Ramen är tillverkad av en high modulus unidirectional kolfiber som ger cykeln en lätt vikt. Något som bland annat är bra då man behöver bära med sig cykeln, det integrerade kedjeskydd/kedjestaget hjälper till att behålla kläderna hela och rena. All vajerdragning är integrerat i ramen.

Med OLED som en integrerad ljuskälla på ramen finns det ingen anledning att bry sig om cykeln har lampor på eller om de har tillräckligt med ström. OLED har också den fördelen att den går att applicera som en dekal, och gör därmed ingen åverkan på ramens konstruktion. En reflekterande film i form av Nishiki logotypen är fäst på cykelns högprofilfälgar gör att cykeln syns på kvällen. Samtidigt som den ger en varumärkesexponering kvällstid.

Cykeln är resultatet av mitt examensarbete på Magisterprogrammet Industridesign på Tekniska Högskolan i Jönköping. Arbetet har genomförts i samarbete med Nishiki, och Semcon.

Fler bilder finns på:

http://www.standarddesign.se
http://www.coroflot.com/Rudenstam

Regnbågslax

BMC har gått fullkomligt bananas och lackat Cadels cykel med så många regnbågar att det nästan inte är roligt.

Måste också säga att jag faktiskt gillar den lite vågade matchningen med vitt fram och svart bak. Men för att komma i mål med det borde sadeln ha varit svart. Något som är lite knepigt då jag länge förespråkat matchningen av sadel och styrlinda.

Jag är ett oerhört välkalibrerat instrument

Sitter i soffan efter ett nyss avslutat pass på min testcykel (läs om den här). Den där jobbiga känslan som man kan ha innan ett pass har bytts mot en känsla av tillfredsställelse över att ha genomfört det där passet på ett helt ok sätt. I afton var det 5 stycken 8-minutersintervaller som avhandlades.

Jag tränar ju, som jag skrivit om tidigare, effektbaserat. Jag har klämt på ett vevparti från SRM fpå min Monark för att kunna göra det. Jag gillar SRM-vevarna eftersom jag med det systemet kan ladda över mina träningsdata i min lilla dator för att kunna jämföra siffror från pass till pass och från år till år.

Högteknologisk utsikt

Idag gjorde jag ett litet experiment för att se hur viktigt det egentligen är med de där tekniska hjälpmedlen som jag de senaste åren blivit som en slav under.

De två första intervallerna körde jag som vanligt. Med hjälp av SRM-displayen såg jag till att effekten låg precis enligt plan. Fint så. Men så var det dags för experimentet. Den tredje intervallen körde jag blint. Jag täckte för displayen och körde helt på känsla istället för på siffror.

Resultatet?

När jag efteråt tittar på träningsfilen så kan jag se att jag snittade 2 Watt mer under den blinda intervallen. Alltså nästan exakt samma som när jag låter siffrorna styra. Rätt coolt om jag får säga det själv.

Och kanske framförallt en tankeställare. Behöver man verkligen investera all den tid, kraft och pengar som krävs för att få ut något vettigt av en effektmätare?

Snygg transport

För ett ganska många år sedan bytte jag ut det gamla Cinelli Criterium-styret som prydde en av mina fixies mot ett avsågat riserstyre med BMX-handtag. Mest för att det var rätt trendigt men också för att det var mer bekvämt. Efter ett tag så satte jag också på bromsar på den cykeln, vände på bakhjulet och satte på ett breeeeeeett styre med mycket sweep. För då blev det plötsligt avslappnande och skönt att cykla till jobbet.

Det är behagligt att bara rulla när det lutar utför.

Jag har liksom ganska länge förutspått att just den typen av cykel kommer att bli det som blir trendigt efter att fixien tappar nyhetens behov. Racerram, en växel, bromsar, rakt styre och frihjul. Det tror jag på.

Och nu hittade jag den här:

Visserligen bara en broms och visserligen inget frihjul. Men inte ens Independent Fabrications kan ju få till allt.

Bilden är hämtad från deras blog.

Kluven

I förra veckan trillade det in några pressreleaser från Bianchi. De sponsrar det italienska Flaminia-teamet med sin nya toppmodell 928 SL IASP.

Egentligen är jag inte så kluven utan vet precis vad jag tycker.

Jag tycker att cykeln ser riktigt vass ut. Den har ett formspråk som är mer vågat vad gäller utformning av rör och fogar och den klassiska celestefärgen i kombination med svart botten, röda detaljer och vita loggor gör att den ser sjukt snabb ut redan i fotostudion. Alltså en toppbetyg till Bianchi som lyckats förvalta sitt racingarv på ett bra sätt.

Titta på den snygga lösningen där sadelrör, överrör och sadelstag möts. Biffigt!

Ok, so far so godd.

Men. Och det är ett stor men. Den stora stjärnan i Flaminiastallet är ingen mindre än den nyss från dopingavstängning återkomna Riccardo Riccò. Ni vet killen som dansade en sommar. Upp för Pyrenéer och alper i stor stil. Som ställde av världscyklister till höger och vänster. Och som givetvis var sönderdopad upp till örsnibbarma.

Ni vet killen vars flickvän, Vania Rossi, testade postitivt för CERA under de italienska mästerskapen i cykelcross. Något som skedde för någon vecka sedan.

Ni vet, den killen.

Och vad jag tycker om Riccardo Riccò det är jag inte heller osäker på.

Men just kombinationen. Jag kan konstatera att jag inte tycker SÅ mycket om Bianchi att jag kommer att börja gilla Riccò. Frågan är om jag tycker så illa om Riccò att Bianchi börjar dala på min interna tycka-om-skala. Den frågan tycker jag att Bianchi också ska ställa sig.