Transalp etapp 5, den längsta dagen.

Vi är i Italien, som är ett utvecklingsland när det gäller öppna trådlösa nätverk. Därför kommer tre dagar samtidigt. Italien är däremot ett väldigt väl utvecklat land när det gäller konsten att göra djur och växter goda. Vi har inte saknat datandet då vi ätit gott nästan hela tiden.

Etapp nummer fem skulle bli hård, det visste vi och var beredda på det värsta. Men det blev värre. Flest höjdmeter och kilometer på samma etapp, inklusive ett asfaltsavsnitt uppför den legendariska giroklättringen Passo di Mortirolo. Resten av etappen skulle visa sig bestå av en hel del stig. Något man normalt sett gillar, när stigen går uppför och det är kö framför är det bara jobbigt. Dessutom var det ibland lite kö utför också. Vi körde faktiskt en hel del bra stig också. Tyvärr bor vi ofta så pass långt ifrån starten och gillar sovmorgon så ofta hamnar vi långt bak i startfållan. Trots att vi båda två har som målsättning att bara ta oss i mål håller man ändå koll på placeringar och på etapp fem kom vi 158:a utan att vår totala placering förändrades. I resultatlistan innebar i början våra placeringar runt 150:e plats att vi låg i mitten men nu har så många brutit att vi ligger lite närmare sist.

Här kommer också lite bilder på när vi går med cykel, det var bara 2-3 km gående av 105 km men det kändes ganska drygt just då.


Långt bak i starten, långt bak i första backen ut ur Livigno


Köbildning i en liten uppförsbacke.


Snöfält och ännu mera promenad.


Mortirolo, det var för att ingen klottrat Kalle och Luca på asfalten som det gick så sakta.


Svårklättrat!