Tusen hål i nacken

Vår pryl och alltmöjligtbloggare Daniel var visst i Mt Bajen och åkte bräda i helgen, jag ville inte vara sämre i mitt första blogginlägg och har därför också varit iväg och åkt utförs.
I Väsjöbacken norr om Stockholm finns det något som heter kvällskvisten, det är två sista timmarna varje kväll. Kvällskvisten finns visst lite överallt och varje kväll, utan tidsbegränsning. Det fina med Väsjöbackens kvist är att man kan åka utförs med skidor för en relativt liten peng när det är tomt i backen. Jag har besökt kvällskvisten ett par gånger i år och upptäckt att den kräsenhet jag utvecklade under de år jag var bosatt i alperna är borta. Upp och ner för den typen av sophög som vi stockholmare kallar skidbacke. Hela tiden med ett jätteleende och lite halvskrattande. Att jag en gång i tiden knappt gick ur sängen för mindre än tusen meters fallhöjd känns löjligt. Den nya skidglädjen påminner mig om cyklingen på flera sätt. På cykel kan jag alltid dra ut för att bara cykla av mig. Kanske på BMXen och köra lite på mitt kvartersbank eller bara hoppa upp på racern för att trampa lite fint till närmsta kaffebar. I min spontancyklingsplan 2010 ingår förutom massor av inte särskilt spontan träning att förädla min vardagscykling.

Det ska gå till så här:

Jag kommer under våren att sopa ett par kurvor själv på min pendlarsträcka, i Solna har vi nästan lägst skatt i Sverige och vårstädningen är anpassad till de skatteintäkterna. Det är grusigt länge trots att kommunen snålat på gruset hela vintern. Ska nog inte tipsa om en enkel åtgärd som skulle spara på både grus och soppengar.

I andra kurvor kommer jag att flytta gruset för att det ska vara skönare att ställa upp cykeln på bredden. Allt för en roligare vardagscykling.

Dessutom kommer jag att reka en ny sträcka, med mer stig och skog än tidigare, kanske bygga ett par hopp också.

Tur att jag inte jobbar hemma längre, då skulle jag vara tvungen att jobbpendla på trainer, inte lika kul. Nu när det är kallt kör jag hem på trainer, efter att ha cyklat hem i 70 minuter måste jag ändå ta tunnelbanan.

På skidor (utför) finns det egentligen bara ett bra före och det är torr nysnö. På cykel finns det knappt några dåliga fören, det skulle vara stora mängder torr nysnö kanske.
Självklart drömmer jag ibland (väldigt ofta) om torr snabb stig och lagom sliten medelhavsasfalt. men väl i sadeln har man alltid kul oavsett underlag. Samma sak har jag svårt att säga om skidåkning på blåis. Kanske att jag är lite kräsen när det gäller skidåkningen trots allt.

Om tre dagar åker jag till Mallis och om tre veckor åker jag till Portugal, När jag kommer hem ser jag gärna att snön smälter snabbt och det blir vår.

Kollar lite på massa sådant här också och drömmer om en egen Vakuumpump. Nej inte den sorten som ni tänker på, jag vill ha pump en för att gjuta laminat med.