Bästa loppet blev långlopps-SM. Bra tajmning. Lika bra går det inte för bilen till höger i bild,
i alla fall inte för företaget.

Så var min första MTB-säsong över. Inga fler långlopp, inga fler buntband som klipps av för kort, inget mer benrakande, inget mer intervjuande av segrarna efter målgång, inga fler medaljer, inga fler flyktkänslor pga skyhöga laktatnivåer i uppförsbackarna, inga fler jävla lerhål, inget mer låsande och upplåsande av framgaffeln, inget mer cykeln på biltaket, inget mer pumpande till 1,9 bar.

Jesper Hjortsberg är både snäll och bra på att cykla.

Men det jag kommer sakna mest är naturligtvis mina medtävlande, samt publik, funktionärer och närmast sörjande. Tack för att ni finns och förgyller idrottandet! Det var så himla roligt att åka denna cup med sju deltävlingar. Ju fler tävlingar jag åkte, ju roligare var det. Alltid lärde man känna någon ny. Och ofta fanns det skidåkare att tävla mot, bland annat Stefan Sunnerberg, Rikard Tynell, Anders Solin, Martin Ewaldsson och Oskar Lund.

Från att ha blivit lååångt efter i Billingeracet i maj gick det bättre och bättre. Varje lopp lärde jag mig något och blev också successivt starkare i benen. Allt gick bättre och bättre förutom att sista loppet bara var näst bäst. Bra placering, men sett till vilka jag slog var Finnmarksturen/långlopps-SM höjdpunkten. Att jag var närmast täten i Engelbrektsturen berodde inte på att jag cyklade tokfort, utan att den banan var snäll och tillät klungkörning.

Så här gjorde jag:

• Jag tränade mycket landsvägscykling och rullskidor, men tränade bara MTB 15 gånger från maj till september.
• Mountainbikepassen såg ofta ut så här: 15 min uppvärmning. 30 min maxfart på jättekuperad grusväg. 15 min nedvärmning.
• Jag körde alltid med slang, inte tubeless. Totalt två punkor, båda på ”trialbanorna” på Kransmossen i Borås efter genomslag.
• Däcken bytte jag aldrig, jag kan inte så mycket om sådant. I leran vid Bockstensturen saknade jag dock lite mönster.
• Jag laddade inte upp särskilt inför loppen. Att köra en skidsäsong räcker som mental utmaning, jag ville inte bränna mig psykiskt. Dock undvek jag långa intervallpass dagen innan.
• Dagens innan loppen åt jag nästan alltid pizza (smidigt då man är på resande fot) och drack rödvin (gott). Aldrig Carboloader/Presport.
• Under loppen drack jag ofta ca 1 liter sportdryck med koffein + 2 st koffeingeler. Tack Enervit!
• Jag körde om folk uppför och blev omkörd nedför.
• Jag älskade min 29-tummare. Tack Merida!
• Kolmårdens MTB, med bla Steffe, Niclas och Frippe är underbara.
• Att lyssna på Eurotechno med Oskar Lund i bilen till tävlingarna är mycket pepp
• Veckan i samband med Finnmarksturen tränade jag 20 timmar, då gick det bäst.
• Första tävlingen åkte jag med klocka, men efter att ha glömt den i Lida Loop fortsatte jag att köra utan. Jätteskönt att inte ha en aning om tid, sträcka, fart och puls. Man lever sig in i cykling bra på det sättet.

Detta var ett uppdrag åt cykeltidningen Kadens som avslutas med en artikel om mina erfarenheter från cupen i nästa nummer. Om jag fortsätter att cykla MTB står i stjärnorna…

Tack alla ni som följd mig här på Kadens.se! Som människa överlever jag här: www.erikwickstrom.se

Här finns alla the stories:

Billingeracet 15 maj
Lida Loop 12 juni
Ränneslättsturen 3 juli
Mörksuggejakten 10 juli
Engelbrektsturen 31 juli
Finnmarksturen 27 augusti
Bockstensturen 3 september

Resultat totalt i Långloppscupen i mountainbike Herrar Elit – 2011.
Totalt genomfördes sju deltävlingar, där de fem bästa togs med i slutpoängen.

1 Lars Bleckur Cykloteket Racing Team 460
2 Mikael Flockhart Team Powerbar-RSP 432
3 Matthias Wengelin Team Kalas – Pedalogerna 430
4 Fredrik Edin Cykloteket Racing Team 369
5 Stefan Carlsson Kolmårdens Mtb 359
6 Oscar Byhlinder IK Jarl – Alltomcykel.Se 336
7 Magnus Darvell Team Kalas – Pedalogerna 329
8 Daniel Brengdahl Ck Hymer 318
9 Johannes Karlsson Kvänums If 277
10 Stefan Dahl Cykloteket Racing Team 258
11 Johan Axelsson Kolmårdens Mtb 252
12 Martin Filipsson Ck Antilopen 252
13 Niclas Andersson Kolmårdens Mtb 248
14 Alexander Vincent Blomqvist Alingsås Sportsclub 220
15 Jesper Hjortsberg Gävle Ca 220
16 Jesper Andersson Sigtuna Märsta Arlanda Ck 205
17 Mathias Hjärtström Ck Hymer 196
18 Jonas Victorin Almby Ik 185
19 Fredrik Svärm Motala Aif Ck 178
20 Johan Landström Team Cykel City 170
21 Erik Karlsson Alingsås Ck 163
22 Erik Wickström Borås Ca 159
23 Martin Groth Tullinge Sk 159
24 Mattias Nilsson Team Kalas – Pedalogerna 158
25 Jesper Dahlström Motala AIF – SpecialzedConceptstore 154
26 Thomas Gustafsson Norbergs Ck 152
27 Jakob Björklund Kristinehamn Multisport 137
28 Johan Norén Mariestadcyklisten 137
29 Pontus Johansson Cykloteket Racing Team 133
30 Karl Axelsson Mjölby Ck 124

31 Peter Gustavsson Värnamo Ck 97

37 David Windisch Eksjö Ck 79

40 Oskar Lund If Hallby Sok 73

42 Håkan Löfström Ik Jarl Rättvik 67

43 Rikard Tynell Ck Parr 66

46 Henrik Öijer Falu Ck 65

53 Dan Holmberg Ck Uni 56

54 Johan Lindgren Ck Cykelcity.se 54

58 Felix Hagberg Ik Ymer 40

59 Jens Westergren Falu Ck – Team Nishiki 40

61 Daniel Rytz Ck Valhall – Cykeltidningen Kadens 39

69 Anders Solin Ck Parr 32

70 Fredrik Lindström Borås Ca 31

72 Martin Ewaldsson Ik Ymer 30

76 Jonas Wing Borås Ca 26

78 Tobias Evertsson Borås Ca 25

79 Kalle Sandell Ck Ceres 25

89 Martin Olsson Ik Ymer 19

103 Peter Vingstedt Falu Ck 14

117 John Vikman Skoghalls Ck 8

130 Tobias Öström Ok Tyr 2

Åsa Erlandsson gillar lera och funderar på en 29-tummare nästa år.

Matthias Wengelin körde solo i 6 mil och fick en hjärnskakning i slutet av loppet. Det är därför han ser lätt berusad ut.

Benny Andersson som kör för Trek Sweden Racing/Åstorps CK är en helt galen gubbe. Två VM-guld i H50 i MTB. Han började cykla som 44-åring!

Martin Ewaldsson var ofin nog att ringa när jag pratade med Benny, så det avbröts. Här kommer fortsättningen.

Jag hade nummer 1 idag, precis som i Ränneslättsturen. Fredrik Lindström, ProTours
eminente tävlingsledare, hade nummer 2. Lindström är Sveriges bästa MTB-cyklist i 100 kg-klassen.

För resultat, klicka här, för fler bilder, klicka här.

Jag har sprungit två maraton, sprungit två Lidingölopp, cyklat Vätternrundan fyra gånger, åkt tre Vasalopp, kört en Växjöklassiker och genomfört hundratals halvmaror och långlopp på skidor. Men Bockstensturen, 95 km mountainbike, var fanimej det jobbigast jag gjort i hela mitt liv. Och ack så roligt!

Långloppscupen avslutades i lördags med Bockstensturen i Varberg. Över tusen entusiastiska (läs idiotiska) cyklister hade anmält sig till detta event som kombinerade gyttjebrottning med mjölksyrafest. Jag hade startnummer 1. Det kändes stort. Min klubbkompis Fredrik Lindström, som tävlingsleder den statusfyllda träningstävlingsserien ProTour Borås hade nummer 2. Lindström har kört typ 15 Bockstensturer och brukar alltid ta starten, så även denna gång. I övrigt så ligger hans storhet i att han är Sveriges bästa mountainbikecyklist i 100 kg-klassen.

Lerigt så det räckte och blev över.

Lera något nytt
Starten gick vid fästningen och sedan bar det som på en transportsträcka i ryckig distansfart österut på platt asfalt varvat med grus i drygt 1,5 mil innan själva loppet började på riktigt. Där väntade ca 6 mil riktigt fin och kuperad bokskogskörning innan man åkte tillbaka ca 2 mil på fälten.

Jag låg med bra i början och gick nog på lite väl hårt. Leran blev tidigt ett problem för mig. Det här är min första MTB-säsong och sedan i maj har jag blivit betydligt smidigare och modigare i skogen, men alla långloppen har körts i mer eller mindre kruttorr terräng, utan lera. Och eftersom jag bara kört 15 träningspass så har jag noga valt dagar med massvis med sol och nästan enbart kört grusvägar. Ergo, jag hade aldrig cyklat i lera förut.

Jag fick tag på Matthias Wengelins segercheck.

Alltid samma däck
Eftersom det regnat mycket i Halland på sistone blev det svårt att ta sig fram på många ställen. En del hade säkert bytt till mer mönstrade däck, själv kör jag bara med de som satt på cykeln när jag hämtade ut den. Det är lättast så och det gör nog i de allra flesta fall mycket liten skillnad. Men igår hade nog mer mönster inte skadat.

Vid varje lersektion tappade jag mycket tid, som jag sedan fick jaga ikapp. Det är viktigt att täppa luckor ibland i cykellopp. Hellre en vansinnesspurt då och då för att kunna ligga i klunga än att köra själv. Problemet är att när du gjort 15 st absoluta maxryck på en minut med skyhög puls och laktatvärde på typ 80 mmol så börjar benen bli fikasugna. Jag tappade till slut ett par bra klungor, bland annat med Stefan Sunnerberg och Jesper Andersson, och hamnade sedan i en tremanna grupp med Fredrik ”Frippe” Lagercrantz från Kolmården och Johan Hellander från Västerås då det återstod ca 40 km.

Banprofil Bockstensturen 95 km

Ville hem
De sista 4 milen blev en fruktansvärd pina. Ångest, flyktkänslor och en sjuhelvetes psykisk utmaning. Det gick precis att följa dom, jag orkade inte dra en meter. Jag blev en riktig wheelsucker, som bara låg på hjul och inte gjorde några egna förningar. Inför Gud, Jesus och en räcka andra bibliska personer lovade jag dyrt och heligt att inte göra den minsta ansats till att spurta mot dom om jag skulle orka hela vägen till Varberg.

Första loppet med massage efteråt. Gratis är gott. Jag fick en omgång av en snygg tjej.

Med 2 mil kvar pajade Frippes vevlager och han fick bryta. Jag fortsatte att suga Johan Hellanders hjul och var hela tiden livrädd att behöva släppa. Mjöksyranivån var obeskrivlig hög, men jag var inte speciellt flåsig, så vi kunde faktiskt snacka lite om heldämpat, storhjulingar och annat som fick bort tankarna från benens miserabla tillstånd. STORT TACK JOHAN, du gjorde ett hästjobb!

Hela säsongen var det gått bättre och bättre på cykeln, och jag känner att benen svarar bra och att tekniken stämmer. Den senaste tävlingen har alltid varit den bästa tävlingen. Men Bockstensturen blev bara den näst bästa – efter Finnmarksturen − om man tittar på konkurrenterna, trots att placeringen i Varberg blev den bästa.

Banan och allt runt omkring var i alla som vanligt helt underbart skitkul. Man lär alltid känna någon ny cykelnörd efter tävlingen och man känner sig som en del av en familj. Men 95 km var långt, de andra loppen är runt 70 km. Att komma i mål och få massage var obeskrivligt skönt.

Bockstensturen 95 km 3 september 2011
Tid: 3:48:49, segraren Matthias Wengelin var 24,37 min före
Placering: 15:e i elit, 26:a totalt
Utrustning: Twenty-Nine Lite 1000-D, 29 tums hjul, funkade perfekt. Som vanligt. Däcktrycket var lagom för mig som väger knappt 70 kg: 1,95 bar. På mountainbike sägs det att man kan ha lite lägre däcktryck på storhjulingar.
Energiintag: Två flaskor sportdryck (750+500 ml) med 1 liquid itryckt + två koffein-geler. Allt från Enervit
Väder: Ca 20 grader (?) och sol, tidvis blåsigt. Många lerhål, en satans massa lera helt enkelt.
Antal ”löpningar” med cykeln: 3 (vid för mycket lera)
Antal krascher: 0
Totalt antal ”urklippningar” från pedalerna med fotisättning: 7 (varav 6 självförvållade)
Betyg för banan: 8 av 10. Fantastiskt vackert i bokskogarna i och omkring friluftanläggningen Åkulla. Mycket lera pga riktigt med regn tidigare i veckan. Många rejäla backar. ”Transportsträckan” till och från skogen var dock lite trist. Hemsidan säger att totalstigningen är 1231 meter och att sträckningen är fördelat så här: 34 km små grusvägar, 35 km breda stigar, 14 km smala stigar samt 12 km asfalt. Det stämde nog rätt bra. Ett litet minus för drickastationerna, det var precis som i Finnmarksturen svårt att få tag på en mugg utan att sakta ned.
Betyg för tävlingsområdet: 9 av 10. Mysigt och kompakt som alltid: parkering (nåja), varmvattensdusch, start och mål låg alla inom 300 meter. Mässan var aningen liten, men vägdes upp av start vid den mäktiga fästningen och nummerlappsutlämning på anrika Societén. Och gratis massage efter loppen var riktigt skönt! Tre val av pastarätter på after bike-maten kändes lyxigt. Precis som de flesta tävlingar minus för lång kö till cykeltvätten, endast 3 st slangar.
Resultatservice: 10 av 10. Listor anslogs snabbt efter målgång och fanns på internet på kvällen. Dessutom med tre mellantider. Tummen upp!
Kaffet: 8 av 10. En välbryggd mellanrost som tappat aningens med värme för en tia.
Citatet: ”Jag körde de sista 6 milen själv”. Segraren Matthias Wengelin stack tidigt. Riktigt tidigt. Och höll hela vägen in. Hatten av!

Eriks hemsida: www.erikwickstrom.se

Efter att långloppscupen i MTB avslutas med Bockstensturen i Varberg på lördag är min Merida Twenty-Nine Lite 1000-D till salu. Jag hämtade ut den sprillans ny i maj och den har gått 8 tävlingar och 15 träningspass.

Jag har varit jättenöjd med cykeln och har aldrig behövt ställa in varken bromsar eller växlar. Det har verkligen varit en fröjd att köra på denna 29-tummare, och den var tillräckligt bra för att komma på 16:e-plats i MTB-SM i samband Finnmarksturen i lördags. Till nästa år kommer jag dock ha en ny hoj att åka på, självklart också en 29-tummare.

Allt är i original utom sadelstolpen, som byttes från aluminium till kolfiber då den första var lite för kort till mig. Jag är 187 cm, och skulle vilja säga att cykeln som har 19 tums ram passar åkare på ca 175-190 cm.

Pris: 12 900 kr, kan levereras direkt efter målgång i Varberg. Pedaler ingår
Rekommenderat butikspris är 18 000 kr utan pedaler.

Ingen budgivning, förste man eller kvinna som ger 12 900 kr får den. Viss prutmån finns om ingen ger det priset.

Full specifikation finns här: http://www.merida.se/twenty-nine-lite-1000-d.168141.no.html

Oskar blev 19:e man i elit, jag 16:e. Båda nöjda.

Resultat Finnmarksturen 2011/Marathon-SM i MTB finns här. Bilder finns här.

Jag sitter framför datan hemma i Borås och bråkar med Lars Bleckur. Inte direkt med Lars – han är jättesnäll – men med en videointervju. Efter varje deltävling i långloppscupen springer jag runt med en systemkamera i ena handen och en iFån 4 i andra handen för att dokumentera. Jag spelar in en kort intervju med herr- och damsegraren på 1-2 minuter som jag lägger upp här. Problemet denna gång är att iFånen spelar in i HD-kvalitet och intervjun med Lars blev lite lång. Och 167 MB är för stort. Nu har jag grejat med appar, komprimeringsprogram, konverterare och annat smått och gått i tre timmar. Mysig söndagsförmiddag! Ta det inte personligt Lars, men jag var lite irriterad emellanåt.

Det var med blandade känslor jag åkte upp till Ludvika med Oskar Lund för att cykla Finnmarksturen. För en gångs skull hade jag tränat MTB, inte bara landsväg och rullskidor, sedan den förra tävlingen. Med fem pass (varav tre i hög fart) i benen senaste veckorna var jag bättre förberedd för skogen. Men jag var lite trött och sliten och var nervös för att få pisk av Oskar. Vi hade 1-1 i möten inför denna tävling. Vi laddade upp Eurotechno från 90-talet i bilen och somnade gott på golvet i Peter Arnessons lägenhet i Borlänge efter en hämtpizza och några glas rött från sommarens sista bag and box.

Angelica Edvardsson vann Finnmarksturen och kan titulera sig svensk mästarinna i marathon-SM på MTB.

Startfålla 1
När vi kom till Ludvika kändes det lite avslaget. Ingen minimässa! Det var faktiskt lite trist inramning vid målområdet. Det känns som tävlingen led av ”vi har varit stora med 3000 deltagare för tio år sedan”-komplex, vilket till viss del genomsyrade organisationen. Nu har man 600 deltagare och bör nog inse att dagens idrottare kräver lite mer än bara en bra bana. Men som vanligt var det jättekul att träffa alla och det kändes extra speciellt i starten för mig. Jag fick nämligen starta i fålla 1 för första gången. Det gjorde att man kunde värma upp på cykeln istället för att lägga in den 1 timme i förväg. Det gillade jag! Och så var det ballt att få stå jämte finåkarna.

Hela loppet gick skitbra från start till mål, ett nära perfekt lopp för mig. Efter mastersstarten bakom motorcyklar ett par kilometer på asfalt bar det uppför. Jag hade tappat lite på tätklungan, men lyckades maxa 1 minut och få kontakt. Syran sprutade, men jag tänkte att får jag rygg här blir det en behaglig resa ett tag. Och det blev det, i ca 1 mil hängde jag med innan det spreds ut. Sedan låg jag i olika mindre klungor till 2 mil före mål, då jag för det mesta endast hade sällskap med SMACKs Jesper Andersson. Vi samarbetade riktigt bra, tack Jesper. Jag avancerade successivt och körde med 3 km kvar till mål förbi skidåkaren Rikard Tynell. När jag kom bakifrån i ett glädjerus på koffein och endorfiner ropade jag ”Nu kommer jag Rikard”. Han såg minst sagt butter ut när jag passerade honom, han hade lite kedjestrul. Jag körde förresten även om den trevlige mannen Jesper Hjortsberg, som klagade på en uppfuckad rygg.

Eurotechno är fantastiskt. Vad sägs om låtarna på denna samlingsskiva från 90-talet?

Vart tog du vägen Oskar Lund?
I mål insåg jag att jag blivit 16:e man i elitklassen och således 16:e man på långlopps-SM i mountainbike. Det är ju skitbra tänkte jag, och det tycker jag än idag. Oskar Lund kom in på 19:e plats, vilket också var en mycket bra insats. Vi låg ihop halvvägs, men jag åkte ifrån uppför. Jag åkte om många uppför, men usch vad jobbigt det var. I slutet fick jag till och med flyktkänslor. Jag ville gå hem, så vild var mjölksyrafesten. Backarna avlösta varandra, men jag var inte sugen på efterfest. Det gick dock bra. Även stigarna gick bra idag, 6 långlopp har givit mig bättre balans, teknik, mod och känsla.

För att ta nästa steg kanske jag ska gå till affären, min cykel väger ju hela 12,5 kg…

Resultat elit: http://langloppscupen.raceweb.se/index.asp?page=1&ar=2011&tavling=63&klass=2

Resultat totalt: http://langloppscupen.raceweb.se/index.asp?page=1&ar=2011&tavling=63&klass=14

Finnmarksturen/SM i Marathon 71 km 27 augusti 2011
Tid: 2:43:28, segraren Lars Bleckur var 14,31 min före
Placering: 16:e i elit, 28:a totalt
Utrustning: Twenty-Nine Lite 1000-D, 29 tums hjul, funkade perfekt. Som vanligt. Däcktrycket var perfekt för mig som väger knappt 70 kg: 1,9 bar. På mountainbike sägs det att man kan ha lite lägre däcktryck på storhjulingar.
Energiintag: En flaska sportdryck (750 ml) med 1 liquid itryckt + två koffein-geler. Allt från Enervit
Väder: Ca 26 grader och sol, tidvis blåsigt. Torrt i terrängen, bara några lerhål.
Antal ”löpningar” med cykeln: 1 (uppför en trappa)
Antal krascher: 0
Totalt antal ”urklippningar” från pedalerna med fotisättning: 2 (varav 1 självförvållad)
Betyg för banan: 9 av 10. Tack Finnmarksturen för en fantastiskt fin bana, den var varierande, kul och passade mig bra. Förkortat från 112 km till 71 km. Andra halvan var både mer kuperad och innehöll stenigare stigar, men det var väldigt få partier där det var riktigt stökigt. De långa grusvägsstigningarna sista 2 milen var som klippt och skurna för mina åkegenskaper, men kanske lite väl tufft för motionärerna, därav betyget 9 och inte 10. Hemsidan sade 11 km asfalt, 25 km stig och resten grusväg. Det stämde nog rätt bra.
Betyg för tävlingsområdet: 4 av 10. VAR FANNS FÖRSÄLJNINGEN? Jag vill kunna gå omkring på en minimässa och köpa en slang och titta på lite cykelkläder, men det enda som fanns på området var fikastånd och ett litet tält med kosttillskottsförsäljning. After bike-maten bestående av ris, kyckling och currysås var bra. Minus för oändligt lång kö till cykeltvätten (endast 3 st slangar) för de som kom i mål sent. Tack för närheten till allt: parkering, varmvattensdusch, start och mål låg alla inom 300 meter.

Resultatservice: 10 av 10. Listor anslogs snabbt efter målgång och fanns på internet på kvällen. Dessutom med en mellantid. I like!
Betyg för hemsida: 2 av 10. En värre 90-talare har jag sällan skådat. Jag vill ha en fräsch hemsida som ger inspiration. Dock fanns lite intressant historia.
Kaffet: 9 av 10. En varmt och välbryggd mellanrost för en femma.
Citatet: ”Bra kämpat, nu väntar 2 km uppför”. Jag höll på att börja gråta när en vägvisande funktionär talade om för mig det väntade ännu en uppförsbacke runt hörnet. Mina laktatnivåer låg nog ungefär på 50 mmol.

Eriks hemsida: www.erikwickstrom.se

Angelica Edvardsson:

Efter tre timmars försök till att ladda upp videon med Lars Bleckur ger jag nu upp. Appar, komprimeringsprogram, konverterare och annat smått och gått ville inte fungera. Men han sade i alla fall att han och Mikael Flockhardt kom loss med 2 mil kvar och hjälptes sedan åt med dragjobbet. Mikael fick 30 meter i en backe på slutet, men Lars kom ikapp och sedan väntade ett tjuv- och rackarspel sista biten in mot mål. Lars låg bakom hela sista biten, men smet förbi precis innan mållinjen.

30/8: Nu funkade det, se nedan.

På fredag ska jag hämta upp Oskar Lund på hans ingenjörsjobb i Mullsjö och köra norrut. Oskar har lovat att ta med sig lådvis med CD-skivor med eurotechno så vi ska klara hela resan. Vi ska sova hos mästerskidorienteraren Peter Arnesson i Borlänge.

På lördag avgörs sedan den6:e av 7 deltävlingar i långloppscupen: den anrika Finnmarksturen. Tävlingen är riktigt gammal, första upplagan vanns av självaste Bernt Johansson och kördes redan 1991. Jag tror även att den extremt fula och felbyggda hemsidan kommer från samma årtal. Liksom loggan.

Förkortad bana
Finnmarksturen har fram tills i år varit en verklig utmaning, den kan bland annat Ski Team Syds ledare Martin Eckervad intyga, som höll på att implodera i Dalaskogarna för några år sedan. Nu är dock den förkortad till 71 km mot tidigare 112 km. Deltagarantal föll från nästan 3000 till drygt 600, varför man beslöt att göra något åt saken.

Oskar och jag efter Ränneslättsturen i Eksjö.

Banan innehåller dock hela 25 km stig, vilket inte passar mig. Förra långloppet, Engelbrektsturen, gick fantastiskt bra. 24:a i herrar elit och bara 10 min efter Sverigeeliten på över 2,5 timmars tävlingstid. Då var det mycket grusväg. Jag tror till och med att Oskar hade fått se sig besegrad. Men det erkänner han nog inte. I helgen kommer han dock bli svårslagen. Han är duktig i stökiga partier och kör fort med sin 29-tummare i kolfiber. Min storhjuling är i aluminium. Fan.

Jag startar i alla fall föra Oskar. Startgrupp 1 för mig och 2 för honom. Största fördelen med det är att jag kan värma upp på cykeln istället för att lägga den först i startfålla 2 en timme innan start. 28:a i Sverigecupen ligger jag enligt internet, klarar jag rötterna hyfsat i helgen kan jag försvara den positionen.

Sent omsider bestämdes det förresten att Finnmarksturen 2011 kommer att fungera som mountainbike-SM i Marathon.

Eriks hemsida: www.erikwickstrom.se

Okänd orange man på upploppet i centrala Norberg. 

Medelst Jämtländsk bredband, komprimeringsprogrammet InfranView och mycket tålamod har jag nu laddat upp lite bilder från Engelbrektsturen i Norberg 31 juli 2011 (80 km mountainbike). Min fru Ida Wickström har tagit bilderna. Bilden ovan och 164 till finns på www.erikwickstrom.se.

Ann Berglund vann med stil.

Kort videointervju med Mikael Flockhardt, som bor i Stockholm och snart åker på solsemester till Grekland.

Resultat Engelbrektsturen 2011 finns här. En rejäl dos bilder lägger jag upp när jag får tillgång till bredband.

”Jag var så jävla bra, jag var så jävla bra, jag tyckte att jag var så jävla, jävla bra”. För dig som lyssnar på flumrockskommunistiska Doktor Kosmos känns travestin igen. Engelbrektsturen 80 km MTB i Norberg gick riktigt bra för mig idag.

Det verkar som att ju mindre jag tränar i skogen, ju mindre jag bryr mig om loppet innan, ju mer pizza jag äter dagen innan och ju mer gott vin jag dricker på under sommarveckorna − desto bättre blir resultaten. Knasigt. Men formen är onekligen god. Hård landsvägscykelträning och tuff rullskidsträning har visats sig ge bra effekt. Jag kände mig fruktansvärt seg på startlinjen idag, men det gick bättre och bättre och sista halvan kändes benen allt mer pigga. Resultatet var mitt helt klart bästa i mountainbike: 24:a i elit och ca 36:a totalt. Och framförallt: ENDAST 6,7 % efter segaren. Mikael Flockhardt vann på höga 2:31, jag hade låga 2:42.

Snäll bana
Anledningen till att det gick så bra stavas till stor del banan. Det var busenkelt tekniskt sett. Väldigt få rötter och inte mycket single track. För det mesta malde man på längs fina grus- och skogsbilvägar. Kuperingen var trevlig: ingen jättebacke som i Billingeracet, men många fina slakmotor, som vi säger på längdåkningsspråk. För övrigt tror jag att första 40 km idag var samma sträckning som skidtävlingen Engelbrektsloppet.

Andra halvan av loppet låg jag stora delar av tiden i en 10 till 15-mannagrupp bestående av bland andra Cykloteket Racing Teams Pontus ”Pumpen” Johansson, skidåkaren Stefan Sunnerberg och Borås CA-klubbkamraten Anders Stenberg. Damsegraren Ann Berglund låg också i samma klunga, och vi möttes i en rafflande spurt mitt i centrala Norberg. Jag lyckades pressa mig före med en penislängds avstånd och föll mycket trött och nöjd ihop i målområdet. Jobbigt var det. Sista 3 km bestod mestadels av helt platt grusväg (gammal banvall?), så där sprutade syran ordentligt i benen.

Före Tynell
Ida, Erika och Nille hejade på, gav mig en vattenflaska halvvägs och tog fina bilder. STORT TACK till er, ni betyder mer än ni tror! Nu bär det vidare för oss, norrut till Jämtland. Apropå flaskor så ska jag ge ett tips till alla som inte har nära och kära på plats. Fyller man en 750 ml-flarra med sportdryck och tar en mugg vätska på arrangörens alla stationer så räcker det gott och väl. Så har jag gjort vid tidigare lopp.

Efter loppet kom finskidåkaren Rikard Tynell fram till mig: ”Bra kört Erik, du slog mig!”

Mig är inte svår att göra skitglad, men att få slå Rikard – som även är riktigt duktig på sadeln – för första gången gjorde inte dagen sämre. Inte heller den fantastiska Tangotårtan på Elsa Andersons konditori. På uteserveringen i Västmanlands strålande sol!

Engelbrektsturen 31 juli 2011:
Tid: 2:42:08, segraren Mikael Flockhardt var 10 minuter och 11 sekunder före
Placering: 24:a i elit, 36:a totalt
Utrustning: Twenty-Nine Lite 1000-D, 29 tums hjul, funkade perfekt. Och precis som i Mörksuggan ett däcktryck som kändes helt lagom för mig med en lekamen på knappt 70 kg: 1,9 bar. På mountainbike sägs det att man kan ha lite lägre däcktryck på storhjulingar.
Energiintag: En liter sportdryck med koffein + 2 koffeingeler, allt från Enervit
Väder: 23 grader och sol som bara den. Kruttorrt i skogen. Svag vind. Sol före och efter.
Antal ”löpningar” med cykeln: 2 (varav en självförvållad)
Antal krascher: 0
Totalt antal ”urklippningar” från pedalerna med fotisättning: 2 (då jag sprang)
Betyg för banan: 7 av 10. För mig var banan helt perfekt. Massvis med grusväg och stora skogsbilvägar. Mycket lite single track och inte mycket rötter. Passar mig bra som dålig tekniker, och landsvägscyklisterna skulle gilla Engelbrektsturens underlag. Den är om möjligt ännu enklare än CykelVasan, fast med endast typ 2 km asfalt. Dock tror jag många MTB:are var besvikna. Man vill ju ha lite mer utmaning och lite mer mysiga stigar på en mountainbiketävling.
Betyg för tävlingsområdet: 9 av 10. Som vanligt vid långloppen en fin liten minimässa och god pastasallad efteråt. Lite mindre deltagarantal, så för mig var det ingen kö till vare sig cykeltvätten eller duschen. Stort tack för närheten till allt: parkering (20 kr), varmvattensdusch, start och mål låg allt inom 500 meter. DET BÄSTA: Elsa Andersons konditori 50 meter från målet. Tangotårtan är att dö för.
Resultatservice: 10 av 10. Listor anslogs i omgångar snabbt efter målgång. På internet fanns en resultatlista i pdf-format tidig eftermiddag. BRA JOBBAT Norberg CK!
Kaffet: 7 av 10. Välbryggd mellanrost på termos för en tia, men lite ljummet.
Citatet 1: ”Fy helvete vad feg du är, flytta på dig om du ska köra så jävla dåligt utför”. Ida tycker om att jag är riskmedveten, men inte alla mina medtävlande. Mannen som hojtade dessa invektiv visade sig dock vara snäll efteråt. Överhuvudtaget tycker jag stämningen är riktigt bra bland de tävlande, faktiskt bättre än vid skidtävlingar.
Citatet 2: ”Du måste vara Erik, fan vad schysst hemsida du har”. Tack du från IK Jarl som uttalade de värmande orden då vi båda låg på 90 % av maxpuls mitt i loppet.

Eriks hemsida: www.erikwickstrom.se