Kyla och halka är inte riktigt min grej, så i dag blev det till att köra distanspass inomhus. Igen. Förra helgen tog jag mig igenom tre timmar på trainer, och det är ju en upplevelse man kanske helst bara vill erfara en gång i livet...

Så, redan klockan åtta i morse tog jag sats mot Friskis & Svettis vid Hornstull för ett litet gästspel med två kära cykelkamrater. Med lite flyt fick vi plats alla tre på dagens långspinning, och vi slog oss ner för att vänta. Då händer det igen! Min goda vän Bitte halar upp en termos kaffe och tre muggar ur sin ryggsäck, och plötsligt känns det som att den här dagen kommer att gå över förväntan. Världsklass på den!

Väl inne i salen mötte vi en kille som jag träffade på Mallis för två år sedan, och jag ägnade sedan hela tretimmarspasset till att försöka komma ihåg vad han hette. Jag bestämde mig slutligen att det var Magnus. Han såg ut som en Magnus.

Efter passet gjordes en liten avstämning, och denne "Magnus" visade sig heta Stellan. Inte en siffra rätt. Men inte kan man begära att huvudet ska fungera också när resten av jaget har fullt upp med att hålla kroppen någorlunda sval på en inomhuscykel?

Det var i alla fall betydligt roligare än ett långpass på trainern.