Elektroniska Campagnolo är här!

Innanför det inre reglaget sitter en liten ”modeknapp”. Den används när man ställer in grundinställningarna för växlarna med cykeln monterad i ett mekställ. Campagnolo kallar det för Zero Setting. När man väl har gjort det ska man normalt sett inte behöva bry sig om inställningarna på växeln något mer. Men vid till exempel ett hjulbyte (en inte helt ovanlig situation i tävlingssammanhang) kan man använda knappen för att finjustera växlarna medan man cyklar (Riding Setting).



”Multishifting”
Kedja, vevparti, kassett och bromsar är samma som för de mekaniska grupperna och de fungerar förstås lika bra här som där. Klokt nog har man formgivit gruppen så att den kommer att passa med Di2-dedikerade ramar.

Det är helt klart att växlingen med Record/Super Record EPS är i absolut toppklass. Det är snabbt och precist, även när man står upp med full kraft på pedalerna. Och även om bakväxeln imponerar mest på oss som ingenjörskonst, så är det kanske i framväxeln man upplever den största skillnaden jämfört med ett mekaniskt system. Motorn som driver växeln växlar med större kraft jämfört med när man spänner eller lättar på en vajer. Det sker också en liten ”överväxling” varje gång, det vill säga att framväxeln rör sig lite extra i sidled, för att sedan återgå till rätt position, allt för att underlätta växlingen.

Framväxeln tar också hänsyn till vilken position kedjan har på kassetten där bak. Det gör att man själv inte behöver justera framväxeln för att undvika kedjeskrap. Shimanos elektroniska grupper kräver en knapptryckning för varje växling, vilket ju är en liten försämring jämfört med deras motsvarande mekaniska grupper.



På Campagnolos mekaniska grupper kan man växla ner fem steg i taget och upp tre. Men med Record/Super Record EPS kan man nu, genom att hålla inne reglaget, växla elva steg i båda riktningarna, man kan alltså vandra över hela den 11-delade kassetten med en enda knapptryckning. Enligt Campagnolo tar hela operationen 1,5 sekunder (utan att ha försökt mäta så tyckte vi att det verkade stämma när vi provade själva).

Det här är kanske inte något man alltid har nytta av, men i en tävlingssituation i mycket kuperad terräng kan vi se att funktionen kan komma väl till pass, både när man passerat ett krön och när en nerförsbacke följs av en brant uppförsbacke. Det finns ingen indikator som visar hur många steg man växlar, så det är upp till cyklistens fingertoppskänsla att avgöra hur länge man ska hålla inne knappen för ett givet antal steg. Vi förmodar att det är något man blir bättre och bättre på att avgöra ju längre man använder växlarna.



Även om Campagnolos nya elektroniska växlar är lätta att tycka om och imponeras av, så känner vi givetvis samma tveksamhet som vi känner inför Shimanos elektroniska system. Är elektroniska växlar verkligen lösningen, och i så fall på vilket problem? För även om växlingen förbättras jämfört med de mekaniska systemen, så är det tveksamt om det är tillräckligt för motivera prisskillnaden.De mekaniska växlarna fungerar så pass bra att det är svårt att känna något riktigt sug efter elektronik. Personligen tycker jag också att ett mekaniskt system har ett visst värde i sig: Man behöver inte vara ingenjör för att förstå någorlunda hur det hela fungerar och själv serva de olika delarna.

Med mer elektronik i cyklarna hamnar vi farligt nära där vi är med våra bilar idag: de är nästintill omöjliga att laga själva och skulle vi ändå försöka så ryker antagligen alla garantier all världens väg. Men vi vill ju inte framstå som allt för teknikfientliga!

Elektroniska växlar levererar prestanda i absolut toppklass, och för de som inte har några ekonomiska bekymmer och alltid vill ha det senaste och det bästa är de ett givet val. Faktum är att vi rekommenderar alla med mycket ekonomiska muskler att köpa dem. På så vis kommer de med tiden att bli allt billigare att införskaffa för alla oss andra.